Tandläkarförbundet om tandläkarbristen
De senaste dagarna har frågan om en jämlik tandvård och de regionala skillnaderna gällande tillgång till vuxentandvård belysts i DN och på TV.
Förbundsordförande Chaim Zlotnik har ordet:
Tandläkarbristen är, och har länge varit, en av de viktigaste frågor för Tandläkarförbundet. Vi var därför kritiska till stora delar av den utredningen som presenterades i fjol av just anledningen att man i slutsatserna inte lade tillräckligt fokus på de regionala skillnaderna. Det går inte att blunda för att det ser så olika ut i storstäderna och bara några mil utanför. Precis innan sommaren ställde vi på Tandläkarförbundet frågor till våra medlemmar kring hur de ser på möjligheten att arbeta utanför storstadsregionerna. Närmare 3000 svar kom in och resultatet var relativt enstämmigt och till viss del överraskande. Många, de allra flesta, kan tänka sig att arbeta utanför storstadsregionerna. Det som är viktigt är en bra lön, god arbetsmiljö och ett lyhört ledarskap. Men det allra viktigaste, att få utvecklas i sin yrkesroll. Det går inte att sätta på tre däck på bilen och bli besviken när den inte rullar. Att tandläkare reagerar med oro över förutsättningarna att bibehålla sin kompetens när man bara får träffa barn och akutpatienter är något positivt och visar att tandläkarkåren är ansvarsfull och värderar den utbildning som man fått.
Att justera åldersspannet för barntandvården är självklart en relativt enkel lösning som ligger nära till hands och också det som vi var relativt positiva till i remissen av tandvårdsutredningen. Det är dock en åtgärd som behöver en analys av långsiktiga konsekvenser. På kort sikt frigör det tid till andra patienter men vi får inte tro att det löser det ursprungliga problemet. All tid som regionerna i dag lägger på rekrytering och introduktion borde kunna läggas på den här gruppen. Vad gör vi om 5 år om problemen kvarstår, sänker åldersnivåerna igen?
Precis som man i artikeln från Dalarna beskriver så reagerar inflyttade personer med bestörtning när man inser skillnaderna i tillgång till tandvård. Några kanske inte ens flyttar. På det här temat hade vi i Almedalen ett samtal med Sveriges Ingenjörer och Lärarförbundet. Andra professioner och samhällsservice är viktig för att tandläkare ska flytta till landsbygden och vi är viktiga för dom. För att på riktigt åstadkomma en förändring måste modiga och innovativa politiker träda fram.
Sverige har länge varit ett internationellt föredöme för god tandhälsa och utvecklad tandvård. En av faktorerna är kombinationen av offentlig och privat tandvård. Praktikertjänst är tydliga i sitt svar i artikeln att det krävs kostnadstäckning för att det skulle vara attraktivt för privattandläkare att öka andelen barntandvård. Det är tröttsamt och förvånande att just kostnadstäckning i media uppfattas som något negativt. Att kunna upprätthålla en långsiktig, högkvalitativ tandvård som får fantastiska betyg av patienterna kräver att det finns täckning för kostnaderna oavsett om den utförs i offentlig eller privat regi. En god munhälsa är en bra förutsättning för en god allmänhälsa. Motsatsen innebär risker för såväl individ som samhälle.
Att höra att regionerna har gett upp möjligheten att konkurrera med privattandvården är sorgligt. Tandläkarförbundet kommer att diskutera och analysera svaren från vår undersökning tillsammans med företrädare för såväl offentlig som privat tandvård men också tillsammans med andra professionsförbund. Det krävs ett brett samspel för att nå en förändring. Att ge upp är ett svek mot patienterna och Sveriges glesbygder.
Chaim Zlotnik, förbundsordförande, Sveriges Tandläkarförbund.
Läs den senaste rapporten från förbundet:
Så skapar vi en levande glesbygd
Läs artikel om tandläkarbristen i DN:
Tyst om tandvården inför valet – DN.SE
Se Tandläkarförbundets panelsamtal om tandläkarbristen, från årets Almedalsvecka:
Förbundets Youtube kanal