Retorik som stänger dörrar
Efter julledigheten är vi åter i arbete. För min del blev pausen, liksom för många andra, kryddad med en envis influensa som gav oväntat mycket tid för ofrivillig vila. En av de reflektioner jag tar med mig från 2025 handlar om hur svårt det är att navigera i ett landskap där inte bara spelplanen förändras utan också tonläget stundtals är högt och där volym ibland förväxlas med representativitet.
I MITT UPPDRAG är det avgörande att agera utifrån det mandat som våra medlemmar har gett mig och organisationen. Samtidigt ser vi hur några av de mest påstridiga kritikerna under hösten valt att stå utanför förbundet, men ändå gör anspråk på att företräda kåren och uttrycker besvikelse över vårt arbete. Det skapar en olycklig paradox där röster, ofta drivna av frustration och i bästa fall förbättringsvilja, i praktiken har försvårat vårt påverkansarbete. I dialogen med beslutsfattare har vi tvingats lägga både tid och trovärdighet på att förklara att dessa röster inte är representativa för helheten. Det finns argument som i sak är relevanta, men som riskerar att avfärdas när de framförs med en retorik som snarare stänger dörrar än öppnar dem.
Inför 2026 har förbundsstyrelsen arbetat fram strategier för hur vi bäst ska lyfta medlemmarnas perspektiv i uppföljningen av tandvårdsreformen. I grunden ser vi två möjliga scenarier. Antingen visar reformen, trots våra farhågor, positiva effekter för både munhälsa och tandvårdens långsiktiga förutsättningar. Eller, vilket vi bedömer som mer sannolikt, ser vi redan under våren oönskade konsekvenser som kräver ett konstruktivt ansvarstagande. I det läget måste vi ha förtroendekapital och visa att vi vill bidra till lösningar, inte uppfattas som bakåtsträvande eller protektionistiska.
ETT NYTT ÅR innebär för många nya kalendrar och till synes tomma blad. I verkligheten är de redan fyllda av möten och kongresser och annat. Detsamma gäller arbetet med framtidens tandvård. I den bästa av världar skulle arbetet med att mejsla fram framtidens tandvård kanske också ha börjat med ett tomt blad för att på riktigt kunna ta sig an den mest relevanta frågan: Vad vill vi uppnå?
Erfarenhet är en tillgång men kan också göra det svårare att tänka nytt. För att nå en mer optimal balans behöver vi bli betydligt bättre på att involvera våra yngre kollegor. Att ta tillvara deras perspektiv blir ett av mitt och förbundets viktiga uppdrag under 2026.
Chaim Zlotnik förbundsordförande chaim.zlotnik@tandlakarforbundet.se