Sekretess innebär förbud mot att röja en uppgift muntligen, genom överlämnande av en handling eller på annat sätt. Begreppet sekretess används inom offentlig verksamhet och regleras i offentlighets- och sekretesslagen. För den privata sektorn inom hälso- och sjukvård gäller begreppet tystnadsplikt som återfinns i Patientsäkerhetslagen.

Även om reglerna ser olika ut för offentlig och privat verksamhet är principerna desamma och det ska inte vara någon skillnad i integritetsskyddet för patienten.

Generellt innebär tystnadsplikten inom tandvården, oavsett huvudman, att uppgifter om patientens hälsa eller personliga förhållanden inte får lämnas ut till någon annan än de som direkt vårdar patienten, om det inte är helt klart att uppgiften kan röjas utan att patienten eller någon närstående lider men eller om patienten har samtyckt till det.

Tystnadsplikt gäller:

• för alla inom vården, alltså även praktikanter, studenter, administrativ personal etc.
• även mot patientens anhöriga och andra närstående
• även inom verksamheten. Bara den som deltar direkt i vården av en patient eller annars behöver uppgifterna för att kunna utföra sitt arbete får ta del av journaler etc.
• även efter det att man slutat arbeta inom vården

Att bryta mot tystnadsplikten är straffbart och kan ge böter eller fängelse i upp till ett år.

  Socialstyrelsens svar på frågor om sekretess

Situationer då tystnadsplikten får brytas

Tystnadsplikt är huvudregeln, det finns dock undantag där den får brytas, till exempel:

• Om patienten själv samtycker, exempelvis vid sammanhållen journalföring
• Om patienten eller närstående inte lider men av att uppgifterna lämnas ut
• Vid nödvändigt utlämnande exempelvis enligt uppgiftsskyldigheten
• Vid anmälningsskyldighet av barn som far illa
• Som huvudregel gäller inte tystnadsplikten gentemot patienten själv vilket innebär att patienten i de flesta fall har rätt att ta del av sin egen journal

Socialstyrelsens skrift om tystnadsplikt och sekretess